Vårlängtan, väntan och takdropp

Det droppar från taket och solen lyser in genom fönstret på kontoret. Ljudet från dropparna som plaskar ner på uteplatsen utanför gör det svårt att fokusera och ljuset får mig att längta ut. Känslan är dock bedräglig, för väl ute biter kylan i skinnet och luften känns inte särskilt vårlik.

Men bara tanken på vår och uteplatsliv gör att jag öppnar kalendern och börjar räkna hur många dagar det kan tänkas vara kvar tills det är dags att få göra i ordning på verandan och i trädgården.

Hur länge kan det tänkas vara tills man kan tända den första elden i grillen och när går det egentligen att hänga ut lite växter på krokarna som är så sorgligt tomma? När kan man ställa fram solsängarna och hur länge måste man vänta på att kunna duka upp till utefika?

Förhoppningsvis är det inte allt för lång tid kvar innan det går att dricka eftermiddagskaffe på kontorsverandan. Och antagligen går det inom några veckor att börja fixa i lusthuset. Men än så länge ser allt lite ledsamt väntande ut, som att hela uteplatsen ligger i dvala.

Det samma gäller för de växter jag tog med från Torpet, och som nu står inknölade på hyllor i förrådet tillsammans med krukor, färgpytsar och annat bråte. Ett par små lavendelbuskar och krukor med pelargoner som inte gör annat än väntar på att få komma fram ur mörkret och sprida doft och färg i trädgården.

Men tills det är dags på riktigt får vi nöja oss med att lyssna på takdroppet och drömma om vårfix inomhus. Det fungerar det också.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *