Att leka tapetserare och helt glömma tiden

Det börjar kännas som en evighet sedan jag tog bort stolsdynorna från köksstolarna, slipade och målade dem i samma färg som köksbordet. Sedan har de stått där runt bordet som att de bara väntade på att någon skulle försöka sätta sig och ramla i backen. Tills idag.

Med hjälp av Anna på Mootyg har jag valt ut ett tyg som skulle passa både stolarna och de blå grekiska lamporna jag släpade hem från Indien. Tyget kommer från Black Edition by Romo och billigt blev det förstås inte, det brukar inte bli det när jag handlar utan att titta på prislappen, men det känns som det kommer vara värt det i längden. Lite nervös var jag dock när jag gav mig på tyget med sax, häftpistol och hammare, det ska erkännas.

Jag har aldrig agerat möbeltapetserare förut, men tänkte att ”Hur svårt kan det vara?”. Stolarna är från mitt föräldrahem och lika gamla som jag. Det innebär att både mamma och pappa klarat att klä om dem ett antal gånger under åren, och kunde de så kan väl jag. Eller som Pippi sa ”Det har jag aldrig provat, så det kan jag säkert”.

Sagt och gjort, jag kunde. Bra blev det också. Så när jag väl var igång klippte jag till skumgummi och gav kökssoffan en ny dyna den också. Och så sydde jag en ryggkudde som jag på något sätt ska fästa med läderband på ryggstödet är tanken. Det får dock bli en annan dag, för helt plötsligt var klockan nästan mitt i natten och jag hade helt glömt bort både tid och rum i mitt tapetserande.

Men nu går det att sitta med stil i matrummet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *