Att göra något oåterkalleligt

Idag var den stora dagen. Den när taket i vardagsrummet äntligen skulle målas. Visst har det varit mycket andra bestyr som behövde göras först, och visst tog de betydligt längre tid än jag hade trott. Dessutom jobbar jag ju faktiskt på dagarna. Men den största anledningen till att taket fortfarande varit omålat är att jag dragit lite på det. Jag som i vanliga fall startar igång projekt innan jag ens hunnit tänka färdigt tanken på dem, har skjutit upp just det här i ett par veckors tid. Anledningen är att jag haft beslutsångest.

Men idag skulle det alltså ske. Trots att jag vaknade full av beslutsamhet om att måla redan tidigt i morse tog det dock en bra stund innan jag kom igång. Jag plockade fram penslar och färg i lugn och ro, dammsög skarvarna mot väggarna noga och tog sedan en lång kaffepaus i soffan.

Saken är den att jag älskar det rustika brädtaket som tittade fram under lagren av furupanel, tretex och spännpapp. Och jag vet att målar jag det vitt är det en oåterkallelig handling. Den kommer inte gå att ångra. I samma stund som jag målar över anteckningen om att det spända taket sattes upp av Sven Andersson och Arvid Grahn den 29 juni 1937, så är den borta för alltid. Erkänn att man kan få beslutsångest för mindre!

Men nu är det ändå gjort. Taket är grundmålat och kommer troligtvis aldrig mer att bli omålat igen. Och någonstans i kanten ska jag smyga in en anteckning om att det var jag som målade taket, den 5 mars 2017.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *